Ibland MÅSTE man stjäla.

Fick lite respons på 2m inlägget med bland annat en analogi till foto. Så jag tänkte spinna vidare på den.

 

När jag (60+) började med fotografin, så var alla mina läromästare riktigt duktiga på tekniken. De byggde trälådor som de använde som kameror. De behärskade silvernitrering av glasskivor till fulländning. Vissa var rent av artistiska med sina kemikaliebad, för att få glasskivorna att ta mycket rena och fina foton. Med riktigt silver. När jag började, så hade tekniken utvecklats något. Vi hade något som kallades för mellanformat. Och som alla vet, så är mellanformat mycket bättre i upplösning och precision än modernare 135mm film, för att inte tala om digitalt. För på silvernitrat, så är processen helt ANALOG, utan några kvantifieringsfel eller kompressionsartefakter, som dagens digitalkameror. Man kan helt enkelt säga att på min tid, så var fotograferna väldigt kompetenta med både den analoga tekniken, ljussättning och framförallt efterbehandling av filmen och pappret. Vissa nöjde sig inte ens med att bara bygga trälådorna till kamerorna, utan slipade sina egna objektiv. Grunden för fotografering var att man tog porträttfotografier i början, eftersom exponeringstiderna var såpass långa. Med diverse tekniker, som pressning av ISO-tal, lyckades några fotografier med långt och enträget letande fånga vilda djur på fotografier. De mest extrema åkte på fotoexpeditioner till främmande länder, för att fånga riktigt sällsynta djur på film. Det var riktiga fotografer, det. Inte som dagens bortskämda fotografer. De har köpt sig några fotoböcker, kanske till och med en ABF-kurs över en helg. Dessutom köper de färdiga japantillverkade kameror med objektiv och digitala sensorer. Det är minsann ingen riktig fotografi. Dessutom så struntar många i att leta efter sällsynta fotoobjekt eller saknar till och med konstnärlig talang. Trots den dyra utrustningen, så väljer de kanske bara att fotografera sina kompisar och sin familj. Dessutom så bidrar de inte till hobbyn, eftersom de inte skriver inlägg till vare sig FOTO eller på Fotosidan. De är helt enkelt inte solidariska med fotografins historia. Eller i värsta fall, så struntar de i historien, och säger att dagens teknik är så mycket bättre vad gäller både kameror och objektiv. Dessutom så FUSKAR de, genom att använda digitala tekniker som Photoshop för att bättra på sina dåliga bilder. Tacka vet jag förr, när det som fastnade på silvernitratet, det var det som man fick. En fotograf, som aldrig har luktat på ett kembad, kan ju trots allt inte vara en riktig fotograf…..

 

Ersätt lämpliga fotografitermer med amatörradiotermer, så förstår ni nog vad jag menar😀

 

Fusket är här nere, om du inte orkar….

 

 

När jag (60+) började med amatörradion, så var alla mina läromästare riktigt duktiga på tekniken. De byggde trälådor som de använde som radioapparater. De behärskade antennbygge av koppartråd till fulländning. Vissa var rent av artistiska med sina CW-tecken, för att säkerställa mycket ren och fin sändning. Med riktigta CW-nycklar När jag började, så hade tekniken utvecklats något. Vi hade något som kallades för trioder och tetroder. Och som alla vet, så är rör mycket bättre i upplösning och precision än modernare transistorer, för att inte tala om digitalteknik. För rör, så är elektroniken helt ANALOG, utan några kvantifieringsfel eller kompressionsartefakter, som dagens digitala kretsar. Man kan helt enkelt säga att på min tid, så var radioamatörer väldigt kompetenta med både den analoga tekniken, CW-nycklande och framförallt lyssning på frekvensen. Vissa nöjde sig inte ens med att bara bygga trälådorna till radioapparaterna, utan konstruerade sina egna radioapparater. Grunden för amatörradio var att man telegraferade i början, eftersom den tekniken var enklast att bygga. Med diverse tekniker, som paddlar, lyckades några amatörer med långt och enträget övande köra 120-takt eller mer. De mest extrema åkte på DXpeditioner till främmande länder, för att köra riktigt sällsynta signaler. Det var riktiga amatörer, det. Inte som dagens bortskämda PR-nissar. De har köpt sig några amatörradioböcker, kanske till och med en ABF-kurs över en helg. Dessutom köper de färdiga japantillverkade transceivers med färdiga antenner och digitala kretsar. Det är minsann ingen riktig amatörradio. Dessutom så struntar många i att leta efter sällsynta signlaer eller saknar till och med viljan till detta. Trots den dyra utrustningen, så väljer de kanske bara att snacka med sina kompisar och sin familj. Dessutom så bidrar de inte till hobbyn, eftersom de inte skriver inlägg till vare sig QTC eller på HAM.se. De är helt enkelt inte solidariska med amatörradions historia. Eller i värsta fall, så struntar de i historien, och säger att dagens teknik är så mycket bättre vad gäller både radioapparater och antenner. Dessutom så FUSKAR de, genom att använda digitala tekniker som JT65 för att bättra på sina dåliga länkbudgetar. Tacka vet jag förr, när det som fastnade i örat på CW-operatören, det var det som man fick QSL på. En amatör, som aldrig har kört ett CW-QSO i 80-takt, kan ju trots allt inte vara en riktig radioamatör…..

 

För det kan väl inte vara så, att för att vara fotograf, så MÅSTE man börja med porträttfoto. Och absolut inte bara fotografera sina kompisar? Och att man måste slabba med kemikalier….

3 Responses to “Ibland MÅSTE man stjäla.”


  1. 1 Leif juli 26, 2014 kl. 16:12

    Undra om det må vara min lilla jämförelse med fotohobbyn som må ligga till grund?🙂 //SB7W

  2. 3 Leif juli 26, 2014 kl. 20:28

    För att vara hobby fotograf/båtbyggare/modellbyggare/modellflygare eller vad man nu väljer för hobby.
    Så gör gemene man vad man vill med hobbyn. För det är just vad hobby är.
    Och amatörradio består av just det amatörer.

    För det många verkar glömt är att det faktiskt handlar om just hobby.
    Och hobby betyder helt enkelt….

    ”En hobby är en återkommande aktivitet man utför på sin fritid för nöjes skull.

    En hobby, till skillnad från arbete, innebär inget tvång, utan baseras på frivillighet”

    Citat hämtat från wiki…

    Vad var person vill få ut av sin hobby är upp till varje utövare.
    Och istället för att försöka tvinga och göra ner utövare som inte finner just den delen av hobbyn intressant, som man själv brinner för.
    Så kanske man istället kan berätta varför man finner just den delen intressant.
    Och låta varje person besluta själv om man vill prova det eller inte.
    Det enda som är viktigt är att alla som sysslar med amatörradion som hobby gör det på de sätt som regler och förordningar säger att man skall göra.
    Och det go vänner.
    Det har inget med hur länge man varit amatör eller inte.
    Det har med personlighet att göra.

    Tack för ordet och lånet av detta fällt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s